Snart är T7 slut
Hej!
Snart är det bara 5 veckor kvar av hela terminen. Dagarna flyger förbi och vips så har man läst läkarprogrammet i 3,5 år. Det är lite galet. Men så är det - när denna termin är slut, då har man bara 2,5 år kvar.
Jag har brottats med att vara extremt trött jämnt. Jag går upp tidigt, sover för få timmar och är kvar på VFUn längre än vi egentligen behöver vara där. Det gör att jag kommer hem helt slut, känner mig stressad över att jag har mycket plugg att göra som jag inte hinner med och det leder till att jag pressar in det plugg som måste göras och sen ändå inte känner mig nöjd eftersom jag inte hunnit repetera eller renskriva något. Världens längsta mening. Men sanningen är den att jag inte hinner med allt jag vill göra och det stör mig så mycket. Jag har nog inte renskrivit en föreläsning sen 6-7 veckor tillbaka och jag ser hur mina kursare pluggar och sen tittar jag på mig själv; noll energi, konstant stressad och pressad.
Jag tittar på alla videor vi förväntas se, läser halvt på inför typfallen (behöver alltid läsa på ordentligt en gång till efter typfallen eftersom jag inte hinner i veckan. På tidigare placeringar har jag hunnit men inte denna) och försöker skriva alla uppgifter vi förväntas lämna in. Och ibland gör jag något fel på VFUn, det kan vara i status eller att jag glömde fråga om något etc och det sätter igång ältandet i mig. Det sker inte särskilt ofta men till och från och då brottas jag även med det.
Det har varit tufft för mig. Ältandet blir oftast värre när jag också är väldigt stressad och trött, så på den senaste tiden har jag gjort en del småfel som triggar igång ältandet något enormt och det är energikrävande att försöka släppa ältandet och fokusera på att man inte är eller kommer bli en dålig läkare för att man gjorde något fel. På något plan så inser jag att jag behöver kunna skratta åt alla misstag jag gör - även de som jag anser är lite silly och som jag egentligen inte ska göra. Att inte ta något litet på för stort allvar och klanka ner på sig själv.
Jag har även märkt att jag ibland har svårt att hålla fokus för att jag är så himla trött, det är som om jag drunknar i min trötthet. Kroppen orkar inte längre hålla på så som jag gör.
Idag har varit en dag då jag känt mig tom och kanske även lite ledsen. Jag är så fruktansvärt trött. Det känns i hela mig och jag vet att jag borde försöka lägga mig tidigare, gå ifrån VFUn i tid och försöka lägga in tid för återhämtning.
Jag vet allt det. Men ändå så får jag inte det gjort, hur mycket jag än tänker att jag vill.
Att vara perfektonist och att dessutom samtidigt vara någon som vill förstå sig själv och ändra på sina vanor är så otroligt svårt ibland. Jag undrar ofta vem jag kan vara utan all press som jag sätter på mig själv. Den senaste tiden har jag inte orkat ta mig till universitetet på fredagar för att jag inte orkar ta mig upp ur sängen. Så jag har sett alla föreläsningar på Zoom. Det är så olikt mig. Men jag orkar inte. Jag är slutkörd på fredagar.
Ibland får jag se glimtar av mig själv när jag tror på mig själv, när jag vet vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Och jag är bra. Jag är duktig och kan koppla ihop samband och saker och ting. Men den delen av mig kommer inte fram så ofta som den borde göra, många gånger är jag min egen hårdaste kritiker som står i vägen för mig själv. Det är tröttsamt.
Jag börjar bli trött på det här beteendet haha, det ger mig ingenting mer än stress och sorg över all energi och tid som jag lägger ner på att må dåligt över saker som andra inte ens hade ägnat en tanke åt om de gjort samma sak.
Väldigt långt och osammanhängande inlägg. Men ibland behövs även det.
Det är inte lång tid kvar på terminen. Jag ska försöka ändra lite på mina rutiner, försöka att verkligen gå ifrån VFUn i tid. Och försöka börja lägga mig i tid.
Ska försöka hitta en balans som funkar för mig.
Ha det så bra tills vi hörs igen! Och kom ihåg att återhämta er, inte pressa er själva för hårt och att vara snälla mot er själva 💜