Rainbows läkarstudier

Hello! 😄

Fick en förfrågan om att skriva om de fallgropar jag gick i under min första universitetstid och tänkte göra just det nu! Bear with me people...

Vill börja med att säga att allas fallgropar ser olika ut och hur vi handskas med saker vi upplever varierar från person till person. Detta är mina upplevelser och jag hoppas att de kan hjälpa någon, om möjligt. Kanske känner någon igen sig i dem och kanske känner någon annan att de aldrig haft liknande tankar alls. Målet är väl att försöka sammanfatta hur jag tänkte i början av min studietid och förändringarna jag sedan gjorde allteftersom jag lärde mig av mina misstag.

Fallgropar
 
1. Man måste plugga mycket - annars klarar man inte tentan
Många som börjar på universitetet har precis gått ut gymnasiet och är vana vid en specifik arbetsbörda. Orden ”universitet” och ”tenta” får hjärtat att slå fortare - det känns som om man behöver plugga tusen gånger mer än vad man tidigare gjort för att klara kurserna. Man ifrågasätter mycket de där första månaderna och tror att svaret är att plugga hårt, riktigt hårt. Många timmar går åt att plöja igenom läroböcker och noggrant skriva ner allt viktigt man läser. Man läser och läser och läser tills ögonen brinner och huvudet exploderar och det känns som om man ska kvävas av all information. 

Tills man en dag inser att detta inte funkar i längden. 

Ingen orkar sitta dag in och dag ut och plugga, och det är inte ens något man behöver göra för att klara av universitetsstudier. Inför min första tenta pluggade jag obeskrivligt mycket. Jag läste läroboken från pärm till pärm och sammanfattade hela boken. Som ni säkert redan listat ut var detta SÅ onödigt i slutändan och fruktansvärt tidskrävande (hur orkade jag ens? 😂). Under det där första året lärde jag mig innebörden av en bra studieteknik och vad mycket tid man sparar på plugget om man har en studieteknik som funkar för en. För min del innebar det att för hand enbart anteckna det föreläsaren sa som ej stod i PowerPointen och att sedan inför tentan gå igenom alla mina föreläsningar (inklusive PowerPoints) två gånger och sedan diskutera tentafrågor med kompisar. Jag lär mig bäst när jag tvingas förklara saker för andra och när jag får höra om något de berättar för mig. Genom att plugga på mitt nyfunna sätt så reducerades antalet pluggtimmar rätt rejält och jag kände att jag hade bättre koll på innehållet. Det tog mig nog tre terminer innan jag hittade det optimalaste sättet för mig.
Det här är vad som funkat för mig, funkar självfallet inte för alla, och man måste testa sig fram eftersom vad som funkar för en är individuellt. 
Jag presterade bättre när jag pluggade mindre än det där första året på universitetet. Därför är ett tips att inte vara rädd för att läsa på om olika studietekniker och prova på dessa och inte vara rädd för att låta det ta tid innan man hittar något som funkar för en (för det tar sin tid!). 
Viktigt också att påminna sig själv om att bara för att man själv eller andra pluggar som galningar så innebär inte det per automatik att man kommer lyckas bättre än om man pluggat mindre men effektivare - att vila är minst lika viktigt!

2. Att man inte kan ha ett socialt liv under tentap
Tentap står för "tentaperiod" och är en period då man inte har några föreläsningar utan förväntas plugga inför tentan. När jag började plugga så fokuserade jag stenhårt på plugget. Ambitiöst ja, men dumt som satan. Jag umgicks med vänner efter skolan men så fort det närmade sig tenta så stängde jag ute hela världen och satt i mitt rum och pluggade som en dåre. Många av mina kompisar träffades och gjorde roliga saker ihop, men jag var inte med då det stressade mig. Några terminer senare, när jag själv började umgås med dem, så insåg jag vikten av att ha kul och kunna koppla bort tankarna på plugg och den kommande tentan. Hjärnan behöver vila och vad är då bättre än att träffa människor man tycker om som man kan skratta ihop med?
Det är vanligt att man blir så överväldigad och stressad av tentor att man skippar den där träningen eller middagen med vänner, för då har man några timmar över till plugg. Men sanningen är att de där timmarna inte kommer göra någon signifikant skillnad i slutändan samt att man riskerar att bli mentalt slut eftersom allt man gör är att maniskt plugga och inte göra något som lättar på stressen.
Så något jag nu gör är att träffa vänner och få energi av dem för att sedan orka plugga inför tentan 😄

3. Skriver man inte högsta betyg på tentan har man inte presterat bra
Ni som följt min pluggdagbok vet om att jag är en perfektionist (inte vad gäller städning hemma sadly). Jag vill alltid ha högsta betyg i allt och blir sällan nöjd. Detsamma gällde ju tyvärr under studietiden och var något jag aldrig kom ifrån. Vi hade betygskalorna G och VG. Jag gick alltid runt efter tentorna och nojade över om jag inte skulle få VG, så mycket onödig energi gick åt det och jag ångrar det mycket i efterhand. I shall tell you why. 
Det fick mig att må piss. Och i slutändan hade jag gått runt och mentalt plågat mig själv i tre veckor bara för att sen få ett VG. När jag började jobba så ville inte ens min arbetsgivare se mina betyg - för guess what! De brydde sig inte ett SMACK om mina betyg. Det viktigaste var att jag hade en examen. Minns att det fick mig att inse hur korkad jag varit som gått runt och lagt ner energi på något som i slutändan inte ens spelade någon roll. Och även om det hade spelat någon roll så hade det varit lika ovärt. Få saker här i livet är värda att våndas över, och betyg och en utbildning är inte ens med på listan. Det är något jag insett nu, det som faktiskt spelar roll i mitt liv och som jag år senare bryr mig om är inga prov, examen, utbildningar etc utan det är människorna i mitt liv och allt jag fått uppleva i livet. Det som gör mig lycklig är inget VG utan det är att få upptäcka en stad eller ett land jag aldrig varit i tidigare. Havet gör mig lycklig. Böcker gör mig lycklig. Människor jag tycker om gör mig lycklig. Att få skriva gör mig lycklig. Inte betyg.
Det jag försöker säga är att ni inte ska hoppa på betyghets-tåget. Det är inte värt det och ni är tillräckliga oavsett betyg - ett U (underkänt) är heller inget att plåga sig själv över. Det finns omtentor och det viktigaste är att man mår bra, att man hejar på sig själv och aldrig trycker ned sig själv.

4. Jämföra sig med andra
Alla har vi någon gång jämfört oss med andra, det är omöjligt att aldrig någonsin göra det. Men det är inget vi bör göra då vi alla är olika och jag brukar säga att man inte ska jämföra sig med någon som inte är identisk med en själv - och inte ens enäggstvillingar är identiska (thanks to epigenetics) så INGEN ska jämföra sig med någon 😎
Det jag försöker säga är att vi alla har olika förutsättningar och vi är bra på olika saker, vi lär oss olika snabbt och vi lägger fokus vid olika saker. Därför blir det jobbigt om man ska jämföra sig med andra eftersom det alltid kommer finnas någon som är "bättre" än en på något. Det är oundvikligt. Samtidigt får man inte glömma bort att man själv är bra på saker som andra inte är lika bra på - och så fortsätter det, on and on. Man kan försöka tänka att man tävlar enbart mot sig själv och att man får utmana sig själv för att bli bättre, men att det finns en gräns för hur hård man är mot sig själv. Att jämföra sig med andra gör att man sällan blir nöjd och det tär på psyket. 

5. Inte berömma sig själv och vara för hård mot sig själv
Ibland är det svårt att ge sig själv en klapp på axeln. Jag vet inte varför, ärligt talat. Varför är det så svårt att säga att man gjort bra ifrån sig? Man behöver inte ens ha gjort bra ifrån sig för att förtjäna beröm av sig själv.
Jag var riktigt kass på att berömma mig själv. Andra var bra på att berömma mig, och det gjorde mig glad, men jag hade behövt mitt egna beröm också. Numera försöker jag fira och berömma mig själv, även om jag gjort något som jag förut bara hade ryckt på axlarna åt. Det är viktigt att man finns där för sig själv och att man ser till att uppskatta sig själv. Det är så lätt att klanka ner på sig själv när man känner att något inte gått bra, man kan klanka ner på sig själv i veckor men när något gått bra så är man glad i ca två sekunder och sen går man vidare med livet. Konstig balans. 
Det är okej att ha höga förväntningar men det är viktigt att de är rimliga. I slutändan är vi människor och vi kan inte alltid prestera på topp, ibland kommer livet i vägen eller andra faktorer som gör att man inte presterar så som man önskat. Det är viktigt att man inte är alltför hård mot sig själv och tar saker med en nypa salt. En utbildning är inte på liv och död. Allt löser sig i slutändan. 

6. Man är inte sitt betyg. Och oavsett vad så är man tillräcklig. Man är ALLTID tillräcklig
Det tog mig ÅR att verkligen tro på att jag inte var mitt betyg. Det var nog förra året som det verkligen klickade för mig; jag är inte mitt betyg. Jag är fortfarande jag oavsett vad jag presterar. Detta är nog den viktigaste lärdomen genom hela mitt liv - jag är alltid tillräcklig. Det är väldigt vanligt att man värderar sig själv baserat på vad man presterar och det är bland det skadligaste som finns eftersom man inte alltid kommer kunna prestera på topp. Ska självkänslan och självförtroendet ta stryk varje gång det svajar lite kommer livet bli tufft. Därför bör man tidigt träna sig i att oavsett hur en dugga, tenta, presentation eller annat går så duger man precis som man är. 

Vill avsluta med att säga att det allra viktigaste är att man mår bra och att man ser till att inte låta plugget gå ut över ens mentala hälsa. Det kan vara bra att ställa sig frågorna "Vad är viktigt i mitt liv? Vad gör mig glad?". Man får inte förlora sig själv i utbildningen, man måste fortsätta göra saker man tycker om och inte glömma bort att en utbildning alltid finns kvar men det gör inte tiden, så ta tillvara på den och var snäll mot dig själv. 

Hoppas att detta kan vara till hjälp för någon och att ni inte går i de fallgroparna.