Rainbows läkarstudier

Då var dagen kommen. Jag hade det på känn att resultatet för den skriftliga tentan skulle komma idag. Och egentligen har jag sörjt tentan sedan jag skrev den, T3 har ju varit lite av en fiasko-termin för mig som jag skrivit om tidigare. 
Och fiaskot fortsätter haha 😂 

Om man ändå ska misslyckas så kan man väl lika gärna göra det så hårt som möjligt?

Jag fick underkänt på den skriftliga tentan.
Jag var nära godkänt men fall 2 på MEQ-tentan ställde till det för mig. Känns otroligt surt för februari kommer vara en otroligt krävande månad för mig. Jag ska plugga inför T3 skriftliga tentan, praktiska tentan (T1-T3) och jag ska hålla igång T4. 

Blir trött bara av att skriva det och känner en enorm tyngd på mina axlar för jag kämpar redan med så mycket annat. 
Statistiken för tentan var bedrövlig, 57% kuggade den... Det säger ändå något tycker jag.

 

T3 har ju varit fantastiskt snälla (not) och lagt skriftliga och praktiska tentorna med fyra dagars mellanrum, precis som det var under ordinarie tentor. Det ska bli så otroligt roligt att utsätta sig för samma sak igen (sarkasmen är i överflöd, den rinner nedför bägaren och dränker allt i sin väg).

Jag är lite arg på mig själv. Om jag ska vara ärlig. För jag hade pluggat och jag borde ha kammat hem de där sista poängen jag behövde. Sen så tycker jag att de har varit hårda med sin poängsättning men ska bita i det sura äpplet och skriva dessa tentor.

Det jag har insett är att jag går in med noll självförtroende. Jag säger till mig själv "Du kommer inte klara det här".

VEM SÄGER SÅ TILL SIG SJÄLV?!

🙂

Märks det att I've lost it?

Skämt åsido, jag behöver gå in med ett självförtroende för jag förtjänar det. Det är det absolut minsta jag förtjänar av mig själv efter allt slit och hur mycket jag pluggat. Jag kommer klara det här. Jag vet det. Jag ska inte ge upp på mig själv. 

Det är orden jag konstant upprepar för mig själv. Det känns så otroligt tufft just nu, men jag ska klara det här. Är fast besluten vid det. Jag vet att livet går ut på mer än det här. Och jag vet att jag är duktig. Och smart. Och rolig. Och stark. Och tillräcklig. 

Jag vill vara mitt största fan. Jag vill inte tvivla på mig själv mer för det är inte schysst mot mig själv. Jag förtjänar mer än så av mig själv. 

 

Kommer börja plugga till tentorna snart. Vi har fullt upp i T4-schemat och det ska bli spännande (och sjuuuuuukt jobbigt) att få ihop det. Men ska göra ett schema för hur jag ska plugga och sen peppa mig själv och vara så optimistisk som jag bara kan. 

Jag vill vända på min inställning till det här. När jag pluggade HP så föreställde jag mig alltid mig själv som läkarstudent och läkare; hur jag sprang runt på sjukhus och hur jag träffade patienter. Hade glömt bort det här och påmindes om det nu, jag måste föreställa mig att jag klarar tentorna. Manifest it. 
Jag vill tro på mig själv. Jag vill inte blicka tillbaka och känna att jag inte trodde på mig själv. För jag förtjänar mer av mig själv.

 

Den kommande tiden kommer vara tuff och jobbig men jag ska klara det här. 

 

Det här är låttext ur en låt som jag lyssnade mycket på under HP-tiden. Den peppade verkligen mig och fick mig att tro på att min tid skulle komma. Och det stämde ju. Min tid kom.

Det är samma sak nu. Jag ska resa på mig efter varje smäll, jag har en ängel på min axel (alla som tror på mig) och min tid kommer.