Sunshine
Hej!
April börjar lida mot sitt slut och det känns väldigt märkligt. Sommaren är runt hörnet och denna termin har susat förbi i raketfart.
Igår tog jag mig an att börja sammanfatta IBI...
Det är alldeles för sent, jag är stressad men också så trött att jag knappt orkar bry mig ärligt talat.
Är glad att jag kommit igång och jag ska se till att samla upp all energi jag har och kötta på nu tiden som är kvar innan tentan skrivs. Återhämtade mig aldrig efter omtentorna, har känt mig fruktansvärt slutkörd sen dess. Tidigare terminer har jag i
princip pluggat varenda helg, förutom under T3 då jag tog några helger ledigt, men denna termin har jag tagit ledigt varenda helg efter omtentorna - har inte orkat plugga.
GNM har faktiskt varit rätt roligt, jag har tyckt om det temat. Trodde jag skulle dö av tristess men har inte alls varit så haha.
Strimma patientkonsultation (prata med simulerade patienter) har också gått bra. Har gjort framsteg och är ändå nöjd (whaaat, JAG NÖJD?!) med min senaste insats.
GNM har faktiskt varit rätt roligt, jag har tyckt om det temat. Trodde jag skulle dö av tristess men har inte alls varit så haha.
Strimma patientkonsultation (prata med simulerade patienter) har också gått bra. Har gjort framsteg och är ändå nöjd (whaaat, JAG NÖJD?!) med min senaste insats.
Jag kikade in för att skriva något kort om en sak jag tänkt på den senaste tiden.
Jag är glad att jag inte bytte universitet, hade tänkt i de banorna ett tag och vet om att jag funderade över det även i början av denna termin. Har insett att det finns så många fina människor i min klass, personer som blivit mina vänner och som jag
skulle sakna om jag inte träffade varje dag. Livet här kanske inte blev som jag hade tänkt, men då och då finner jag mig tänkandes på hur trist det skulle vara att inte få uppleva vissa saker med dem eller se dem och prata om något roligt eller något
sorgligt. Och jag är glad över att jag stannat. Jag har vuxit massor och ibland känns det som om jag är vilse och inte vet hur något kommer bli men på något sätt så är det en del av livet. Man gör sitt bästa och ser var man hamnar.
Hur sjukt är det inte att jag snart gått ut termin 4 och då läst 2 år av läkarprogrammet?
Hur sjukt är det inte att jag snart gått ut termin 4 och då läst 2 år av läkarprogrammet?
Från att inte ens ha trott på att jag skulle klara HP till att bli antagen och nu plugga för att bli läkare. Jag glömmer, som alltid, bort att njuta av resan och nuet - men just idag känner jag mig lycklig.
Livet är inte perfekt, långt ifrån faktiskt, men jag känner ändå en lycka mitt i havet av föreläsningar som måste gås igenom, BG-fall som ska pluggas på, tidiga mornar, sena nätter, stress, sömnbrist och annat.
Livet är inte perfekt, långt ifrån faktiskt, men jag känner ändå en lycka mitt i havet av föreläsningar som måste gås igenom, BG-fall som ska pluggas på, tidiga mornar, sena nätter, stress, sömnbrist och annat.
Ska hålla kvar vid den känslan. Livet är inte perfekt men det är bra ändå.
Hoppas att ni mår bra, vad ni än har för er, och att ni stannar upp då och då och bara tar in allt ni har omkring er och hur saker och ting inte behöver vara bäst för att vara bra 💜