PBL - Vad är det för något?
Många vet om att Linköpings Universitet tillämpar problembaserat lärande (PBL) på många av utbildningarna som erbjuds, och det finns många åsikter om PBL. Lika många åsikter som frågor om PBL finns, för vad innebär egentligen ett problembaserat lärande och hur funkar det i praktiken?
1975 invigdes Linköpings Universitet. Men redan 1970 bildades den Medicinska fakulteten och läkarstudenter gick de två första prekliniska åren i Uppsala, innan man återvände till Linköping för de kliniska åren. 1986 etablerades Hälsouniversitetet och utbildningar så som läkarprogrammet, sjuksköterskeprogrammet och fysioterapeutprogrammet, bland flera, erbjöds. Ett av kraven för att få bedriva ett läkarprogram vid universitetet var att man skulle komma med något nytt, något som inte fanns på de andra universiteten i landet. Ett av de förslagen som man då presenterade var just PBL.
PBL utgör grunden i utbildningen och funkar som ett verktyg för studentens lärande. Det grundar sig i att man får ett fall (ett problem) som man ska lösa genom att man i gruppen ställer relevanta frågor som man i efterhand försöker besvara på egen hand och sedan vid nästa möte med gruppen diskuteras det vad man kommit fram till. Det är många som tycker att PBL är flummigt, och det är faktiskt det i början, men när man väl förstår sig på det så är det rätt användbart för lärandet.
Jag tänkte försöka beskriva hur ett basgruppstillfälle kan se ut, då man tillämpar PBL. Det är inte enbart läkarprogrammet som använder sig av PBL utan de flesta programmen, mer eller mindre, gör det.
Vid basgruppsmötet så träffas gruppen tillsammans med en handledare. Handledarens roll är att observera gruppen och vid behov guida gruppen, om man exempelvis snöat in sig på fel spår så kan handledaren gå in och säga till att man har fokus vid fel sak. Det man sedan gör är att öppna upp ett fall. Fallen brukar bestå av en Del 1 och en Del 2. Del 1 innehåller information, det kan exempelvis röra sig om en patient som har ont i magen efter födointag och man får reda på olika värden och vilka utredningar som gjorts. Gruppen ska här brainstorma, detta innebär att alla ord man kommer att tänka på skrivs ner på en whiteboardtavla eller dylikt (där alla kan se vad som står).
Orden kan vara begrepp från informationen man fått som man ej känner igen eller tankar man har om vad fallet kan röra sig om. När man känner att man skrivit ner alla ord man kommer att tänka på så formulerar man frågeställningar utifrån orden man skrivit upp som ska hjälpa en förstå vad som hänt patienten. I situationen ovan med patienten som har magont skulle en fråga kunna vara "Varför får patienten ont efter födointag?" eller "Hur funkar saltsyraproduktionen?" (exempel).
Man formulerar så många frågeställningar man vill och sedan jämför man dem mot lärandemålen för att se så att man fått med det man förväntas kunna.
Lärandemålen är mål som finns i skriftlig form på vad man förväntas kunna efter att ha läst kursen, och det är dessa som man examineras på när man skriver tentan.
I anslutning till fallet har man oftast en föreläsning som är relaterad till fallet man öppnat/ska öppna. Man brukar ha två hela dagar mellan varje basgruppstillfälle, så skulle man ses på en måndag så ses man igen på torsdagen samma vecka för att gå igenom fallet som man öppnade på måndagen. Vid det andra tillfället har gruppens samtliga medlemmar svarat på frågorna och man diskuterar vad man kommit fram till. Nu öppnar man även Del 2 som innehåller lösningen/förklaringen av fallet och man får då en chans att se om man läst på om rätt saker och fått med det man ska. Vid det andra tillfället öppnar man också ett nytt fall som sedan gås igenom på måndagen veckan därpå och den måndagen öppnar man också ett nytt fall - alltså avslutas ett fall och ett nytt öppnas vid varje träff.
Det som brukar upplevas som allra klurigast med PBL är att man inte riktigt förstår hur djupt man ska läsa, därför kan någon i gruppen ha läst på jättemycket om något som de andra inte läst så mycket om och vice versa. Man kompletterar varandras information på det sättet, men det kan också upplevas som stressigt i början.
Tanken med basgruppstillfällena är att man ska få till en diskussion som gynnar ens lärande, man lär sig av varandra istället för att läsa i böcker eller online.
Orden kan vara begrepp från informationen man fått som man ej känner igen eller tankar man har om vad fallet kan röra sig om. När man känner att man skrivit ner alla ord man kommer att tänka på så formulerar man frågeställningar utifrån orden man skrivit upp som ska hjälpa en förstå vad som hänt patienten. I situationen ovan med patienten som har magont skulle en fråga kunna vara "Varför får patienten ont efter födointag?" eller "Hur funkar saltsyraproduktionen?" (exempel).
Man formulerar så många frågeställningar man vill och sedan jämför man dem mot lärandemålen för att se så att man fått med det man förväntas kunna.
Lärandemålen är mål som finns i skriftlig form på vad man förväntas kunna efter att ha läst kursen, och det är dessa som man examineras på när man skriver tentan.
I anslutning till fallet har man oftast en föreläsning som är relaterad till fallet man öppnat/ska öppna. Man brukar ha två hela dagar mellan varje basgruppstillfälle, så skulle man ses på en måndag så ses man igen på torsdagen samma vecka för att gå igenom fallet som man öppnade på måndagen. Vid det andra tillfället har gruppens samtliga medlemmar svarat på frågorna och man diskuterar vad man kommit fram till. Nu öppnar man även Del 2 som innehåller lösningen/förklaringen av fallet och man får då en chans att se om man läst på om rätt saker och fått med det man ska. Vid det andra tillfället öppnar man också ett nytt fall som sedan gås igenom på måndagen veckan därpå och den måndagen öppnar man också ett nytt fall - alltså avslutas ett fall och ett nytt öppnas vid varje träff.
Det som brukar upplevas som allra klurigast med PBL är att man inte riktigt förstår hur djupt man ska läsa, därför kan någon i gruppen ha läst på jättemycket om något som de andra inte läst så mycket om och vice versa. Man kompletterar varandras information på det sättet, men det kan också upplevas som stressigt i början.
Tanken med basgruppstillfällena är att man ska få till en diskussion som gynnar ens lärande, man lär sig av varandra istället för att läsa i böcker eller online.
Det här är den så kallade "livbojen" som PBL utgår ifrån och som LiU använder sig av (https://liu.se/artikel/problembaserat-larande).
Det som lockade mig till LiU var just PBL, jag gillade att man fick fall att lösa tillsammans. I arbetslivet så kommer man inte gå på en föreläsning och få reda på vad patienten lider av, utan man kommer få agera detektiv, och det är precis så basgruppstillfällena känns - man agerar lite detektiv som ska ta reda på vad som har hänt. Det är lärorikt, om än frustrerande ibland, och jag är nöjd med mitt val trots allt negativt jag fick höra om PBL innan jag började plugga. Jag tror att många läser om hur någon tyckt PBL är flummigt och sedan antar man att det inte är så mycket mer än så. Men något värt att fundera över är att det nya läkarprogrammet vid samtliga universitet i landet nu tillämpar PBL i någon utsträckning (LiU mest så klart) - det innebär ju att det faktiskt funkar och är bra för lärandet.
Hoppas att detta inlägg kunde få någon att känna sig mindre avskräckt av PBL. Det är verkligen inte så farligt som det verkar, och det blir till och med rätt roligt när man väl har förstått hur det funkar!
Hoppas att detta inlägg kunde få någon att känna sig mindre avskräckt av PBL. Det är verkligen inte så farligt som det verkar, och det blir till och med rätt roligt när man väl har förstått hur det funkar!