Prestationsångest
Heej!
Det här blir nog lite mer som ett gammalt HPG-inlägg. Känner att jag behöver skriva av mig och tror att det kan vara bra för mig själv att senare kunna gå tillbaka till det här.
Idag fick jag ångest av att jag svarade fel. Jag brukar få ångest när jag svarar fel på saker och ting (väldigt jobbigt ja haha) och jag ältar mina svar en del vilket blir som att sparka på sig själv när man redan ligger ner.
Idag hade vi en hematologidag, i princip det bästa som finns här i livet om man frågar mig. Jag tycker det är sjukt kul och kände direkt att jag i princip fick hjärtklappning och blackouts när vi skulle svara på frågor. Det är olikt mig, jag brukar för det mesta vara lugn även om jag kan känna mig lite nervös men jag kan alltid tänka och sen ge ett svar.
Men just idag, för att det gällde hematologi, så var det som om min prestationsångest exploderade. Jag kunde inte tänka klart, det var som om jag fått en blackout och varje tyst sekund kändes. Det var en situation där vi fick en fråga i min grupp och jag kände att jag behövde svara, det var tyst och jag försökte tänka men hjärtat bankade och jag kunde inte ta in det jag läste och jag visste att föreläsarna väntade på ett svar och att alla tittade mot oss och att jag inte kunde tänka och att det inte hjälpte att tänka att det här var en väldigt märklig reaktion till situationen. Men jag kände allt det och kunde inte svara på en otroligt simpel fråga, så jag svarade fel. Och sen skämdes jag. Jag skämdes så himla mycket just för att det var en så simpel fråga och jag kände mig utpekad och jag började tänka på att föreläsarna och alla i rummet nog tyckte att jag var dum som inte kunde svara rätt.
Men just idag, för att det gällde hematologi, så var det som om min prestationsångest exploderade. Jag kunde inte tänka klart, det var som om jag fått en blackout och varje tyst sekund kändes. Det var en situation där vi fick en fråga i min grupp och jag kände att jag behövde svara, det var tyst och jag försökte tänka men hjärtat bankade och jag kunde inte ta in det jag läste och jag visste att föreläsarna väntade på ett svar och att alla tittade mot oss och att jag inte kunde tänka och att det inte hjälpte att tänka att det här var en väldigt märklig reaktion till situationen. Men jag kände allt det och kunde inte svara på en otroligt simpel fråga, så jag svarade fel. Och sen skämdes jag. Jag skämdes så himla mycket just för att det var en så simpel fråga och jag kände mig utpekad och jag började tänka på att föreläsarna och alla i rummet nog tyckte att jag var dum som inte kunde svara rätt.
Jag kände mig dum. För det var så tydligt vad som var det rätta svaret men jag hade panik och jag förstod inte ens varför. Efteråt hade jag ångest och jag insåg att det var min prestationsångest jag tidigare känt.
När jag bryr mig om något så sätter jag en otroligt stor press på mig själv. Jag sätter så stor press på mig själv att jag låser mig. Det här är något jag är väldigt van vid, på senare år har jag blivit betydligt bättre på att hantera det i vissa sammanhang men det syns fortfarande efter tentor exempelvis. Och idag syntes det. För mig själv då. Tror ingen annan märkte att jag hade panik ärligt talat. Men jag märkte hur jag inte kunde tyda något av det som var framför mig för att jag hela tiden tänkte på att jag måste svara rätt. Och så svarade jag så klart fel och ångesten exploderade i mig. Den håller fortfarande i sig flera timmar efter situationen.
Jag tar saker på alldeles för stort allvar och hakar upp mig över saker som ingen tänker på.
Jag försöker tänka att ja, jag svarade fel på en uppenbar fråga - kommer något dåligt hända?
Det kommer det inte göra. Men det gnager i mig ändå. Jag har alltid varit min största kritiker, den som varit taskigast och hårdast mot mig själv. Det känns som om jag lagt undan den sidan men som om den börjar komma fram nu på klin.
Jag är hård mot mig själv igen och jag är sällan nöjd med mina prestationer. Jag spelar upp mina misstag i huvudet på repeat, de maler sönder min hjärna utan att jag kommer fram till något vettigt.
Idag är en tung dag eftersom jag klantade mig och jag har svårt att släppa det, ingenting jag säger till mig själv hjälper ångesten att släppa utan det som hände går på repeat i mitt huvud och det känns så jobbigt för jag vill kunna släppa det.
Ibland undrar jag över varför jag ältar. Varför jag inte bara kan skratta åt mig själv, att jag ibland gör fel och att det är okej. Jag lär mig alltid av mina misstag, och det är en bra sak. Hur ska jag kunna tänka och svara rätt när hjärtat bankar och jag inte kan tänka klart? När jag bryr mig så fruktansvärt mycket att jag låser mig?
Varför är det så svårt att vara snäll mot sig själv?
Har inget bra svar på det.
Vet bara att jag inte kan fortsätta så som jag gör, för jag kommer ha massor av fel och jag kan inte ta allting så här hårt. Hoppas kunna släppa det snart, för jag vet att det inte är någon biggie och att det inte betyder att jag är dum eller inte kan bara för att jag svarar fel. Jag vet att jag hade svarat rätt om jag befunnit mig i en situation där jag känt mig lugn, men idag var inte riktigt min dag.
Ska försöka reflektera mer över det här och försöka hitta sätt att hantera min prestationsångest på.
Kanske borde jag försökt ta några djupa andetag i stunden, eller bett föreläsaren upprepa frågan för att vinna betänketid.
Jag tror att jag vill bevisa något för mig själv men också visa föreläsaren att jag kunde - och det slutar aldrig bra. Jag känner igen det här så mycket och det gör ont att jag inte överkom det idag.