Rainbows läkarstudier

HEEELLOO! :D

 

Var inte igår haha...
Insåg att jag inte har skrivit något inlägg om T4 och det är hög tid att göra det.

T4 känns galet - det känns inte som om jag snart läst läkarprogrammet i 2 år. Var det inte igår jag satt hemma och skrev HP-prov efter HP-prov och drömde mig bort till att vara läkarstudent?

 

T4 rivstartar med IBI (infektion-barriär-immunologi). IBI blir då en fortsättning på IBI som man haft under T2, men på T4 läser man patofysiologin bakom vilket då innebär sjukdomar. De två första veckorna var otroligt tuffa då vi gick i skolan 08-17 nästan varje dag. Dagarna var fyllda av föreläsningar och hjärnan kändes som mos vid dagens slut.
Man läser om sjukdomar som bakterier, virus och parasiter orsakar, immunresponser, autoimmuna sjukdomar, leukemier och lymfom, kroppens barriärer så som hud och slemhinna och om immunsuppressiva läkemedel. 

Andra temat är ERL (endokrinologi-reproduktion-livscykel). Detta tema startar i mars och kommer att handla om endokrina och gynekologiska sjukdomar, reproduktiva sjukdomar, metabola sjukdomar och cancersjukdomar i genitalia. 

Under IBI och ERL utförs obduktioner, vi utför inga själva utan är med och tittar på när obduktionerna utförs och får skriva en obduktionsrapport, och det är ett otroligt lärorikt moment. Det känns som alltid jobbigt eftersom det inte är en normal situation att infinna sig i, men man lär sig väldigt mycket om hur organen faktiskt ser ut och var de sitter (detta kan man så klart tidigare från anatomin men det är väldigt annorlunda att se riktiga organ framför sig jämfört med bilder i en bok). ERL hade vi under T1 och detta är då fortsättningen.

 

Sist ut är GNM (gastro-nutrition-metabolism) som då handlar om metabolism och nutrition och gastrointestinala sjukdomar. GNM hade vi också under T1. Ska bli spännande att se hur mycket man glömt bort haha.

 

Alla har sagt att T4 är en rolig och väldigt lugn termin men det sa folk om T3 också och det var inte lugnt någonstans 😂 
Det är många som spärrat ut sig på T3 och i min klass var vi 57% som fick underkänt på tentan, det tyder på att det är en tuff termin. Tycker faktiskt att T3 var värre (men roligare) än T2. Inför T2 hade alla äldrekursare skrämt livet ur en om hur tungt och svårt det var, om hur alla fick underkänt och folk grät under tentap - det var läkarprogrammets motsvarighet till helvetet. Jag var livrädd inför att börja plugga anatomi. 
Och ja, T2 var tufft men det var inte i närheten av T3 för mig och vet att många av mina kompisar håller med om att T3 var en jobbigare termin än T2.
Så inför T4 kände jag mest att jag inte litar på något som sagts haha. Men än så länge känns allt okej och det är mycket som ges på T4 som jag är duktig på sen tidigare så känner att denna termin nog ska gå bra.

Vi har även haft val av decentraliseringsort, och det har varit jobbigt (allt har varit jobbigt på sistone haha). Min ort som jag valt som nummer ett är full och det innebär att flera som valt den kommer att tvångsplaceras någon annanstans - så vi får se hur det blir för min del. Jag är nervös för det känns jobbigt att bo i en stad i 3,5 år som jag egentligen inte vill bo i. Men har också försökt tänka på att man ibland kan bli överraskad av det man inte ville skulle hända, ibland är det bra för en även om det inte var vad man ville från början. 

 

Det känns galet att två (snaaart) månader av året gått! Jag har drunknat i omtentaplugg och knappt märkt av dagarna som obemärkt går förbi. Vi hade faktiskt den skriftliga omtentan idag och jag vill inte skriva om den och jinxa mig själv. Jag kände mig välförberedd, hade pluggat mycket. Att plugga T3 medan man går på T4-föreläsningar har inte varit så kul för jag har mest hängt med på T4 för att min hjärna för en gångs skull börjat minnas saker som sägs på föreläsningarna 😂 (thank you brain, I love you veriii much <3)😎

Det har varit jobbigt att gå på BG och känna att man inte bidrar så mycket till någons lärande. Så på ett sätt var det skönt att få skriva tentan idag och snart är även praktiska utförd. Jag behöver ta igen det som gåtts igenom under IBI, ingen vila för denna lilla regnbåge inte!

Tentan kändes bättre än sist men jag vet också att småfel smög sig in här och var och att jag förlorade mycket poäng på en uppgift som jag egentligen borde ha löst - så känns lite jobbigt. Vet inte om de är lika hårda med rättningen som sist, det känns som om det verkligen kan gå hur som helst. Hade samma problem med tidsbrist denna gång som förra, fastnade länge på MEQ och fick skriva fort som satan på SEQ. Och det är egentligen SEQ som är min absolut starkaste sida eftersom jag är riktigt vass på GEN, och PU mest består av motiveringar och common sense. Så det var lite surt att det blev tajt med tid.
Jag känner att jag är stolt över hur väl jag hanterat omtentorna (beror nog främst på massa stöd jag fått).
Men jag vet också att jag kommer bli förkrossad om jag får underkänt på skriftliga för nu känner jag verkligen att jag greppar T3 och jag känner mig ledsen över slarvfelen jag begått men hoppas att det ändå räcker för att få godkänt.
Är redo för att lägga T3 bakom mig i några månader (på T5 skrivs stadietentan (preklinstenta) som innebär tenta på allt som tagits upp under T1-T5 🙃). 

Jag kan inte fatta hur fort tiden går och jag behöver hela tiden påminna mig själv om att jag ska bli läkare. Hur sjukt är inte det?!

 

Nu blev det här inlägget långt!
Känner mig inte lika rädd för omtentor längre nu när jag åkt på två stycken. Det känns som jag i flera år, under hela min livstid egentligen, gått runt och varit vettskrämd för att misslyckas och nu när det väl hänt så har jag bevisat för mig själv att även när saker som bryter ner mig sker så är jag stark nog att klara av dem (vem har sagt att jag ens klarat tentan än??? 😂). Nej, skämt åsido så känner jag att jag lärt mig mycket av att få underkänt. Jag är inte lika rädd längre och bara det är en vinst i sig. Jag växer och jag lär.
För oavsett vad som än händer så ska jag bli läkare och bara det, att jag ens kan skriva de orden, känns galet för någon som för 3 år sen inte trodde hon skulle klara det. Ibland glömmer jag bort det, att jag ska få jobba med människor och göra mitt yttersta för att de ska få ett bättre liv. Man glömmer bort att njuta av livet och uppskatta det man jobbat så hårt för ibland.  
Nu håller jag tummarna för mig själv och alla som skrev idag!

Och för er alla som läser; ge aldrig upp på er själva, lär er av det som händer och var alltid den som hejar högst av alla på er själva. Livet är en fest i slutändan 💛