Rainbows läkarstudier

Haaaallåå 👋🏼 

 

Skulle ha skrivit förra veckan men blev aldrig av...

Det har varit full rulle och jag är rätt slut. Förra veckan gick vi längre dagar än vanligt med start 08:15. Det var föreläsningar om det adaptiva immunförsvaret, histologi och vi hade även en lab i mikrobiologi 🧫 

Jag är ingen morgonpigg människa så it was a struggle att ta sig upp haha men kroppen börjar bli van nu!

 

Denna vecka är sista IBI-veckan och det känns som om tiden bara rusar iväg. IBI har varit så himla roligt, jag har verkligen tyckt om temat och upplägget, och det känns lite sorgligt att de tre veckorna snart når sitt slut. På måndag nästa vecka börjar NSPR (neuro-sinne-psyke-rörelse) och det är det mastiga temat under T2. Nu ska vi alltså lära oss all anatomi, alla nerver, muskler etc och neurologi. Det är MYCKET som ska in i skallen och schemat är packat. Redan på måndag ska vi få se en avliden person och sedan prata om döden. Under NSPR dissekerar man och jag ska vara ärlig och säga att jag känner mig väldigt nervös.

Det känns märkligt att skära i någon som en gång levt, som haft en familj, som skrattat och känt sorg och gråtit och som varit lycklig och glad. Jag vet om att personen gått med på detta av fri vilja, men jag kan inte släppa tanken om att det är en människa framför en och jag känner en enorm respekt för personen som gått med på att få låta studenter som mig lära sig anatomi på detta sätt. Det kommer kännas väldigt konstigt men jag hoppas lära mig massor och jag ska försöka att inte trycka undan jobbiga känslor om de skulle uppstå. Vi kommer ha tillfällen där vi pratar om vad vi känner och saker vi tänkt på vid visningen av den avlidne. Kommer nog skriva om det här för att få ur mig tankar och känslor men också för att reflektera över det jag sett. 

Jag kan än idag ibland inte ta in att jag läser till läkare, det känns fortfarande galet. Men samtidigt har jag blivit så påmind om att åren går och att jag måste se till att leva och göra saker jag vill göra. Att livet inte stannar upp för att man pluggar eller jobbar, utan att de delarna är i periferin av ens liv. Centrum ska vara det som gör en lycklig och saker man vill uppnå. 
Jag jobbar ständigt på att decentralisera plugget och inte ha det som mitt centrum, för det är inte hela mitt liv även om det kan kännas så ibland.

 

Vi hörs förmodligen nästa vecka! ☀️